Parfymer har människor använt ända sedan antikens Egypten. Vilka ingredienser som ingått, och vilken form av parfym man använt, har varierat över tid. Vad som däremot har varit utmärkande för de senaste åren har varit explosionen av kändisparfymer som väller över oss. De kan grovt räknat delas in i tre kategorier, beroende på hur dyr parfymen är, och hur exklusiv kändisen anses vara.
I den första kategorin hittar vi dofter som kändisar som Hillary Duff har satt sitt namn på. Kändisen ifråga är sällan inblandad i processen när sådana här parfymer tas fram. När svenska Date för länge sedan tog fram en parfym med Robyns namn var Robyn fortfarande en artist som förknippades med radiopop för ungdomar. Därför blev hennes parfym en sån här doft.
Hade Robyn satt sitt namn på en parfym idag hade den nog hamnat i den andra klassen. Här finns parfymer Elizabeth Taylors White Diamonds och parfymer till vilka lite ”finare” kändisar, som Sarah Jessica Parker, lånar sina namn.
Men även om dess parfymer många gånger är bra så hamnar kändisen där för att tillverkarna tror att det kommer att sälja bättre, det är i första hand ett kommersiellt samarbete. Annat var det för exempelvis Audrey Hepburn, som fick en doft tillägnad sig av sin vän Hubert de Givenchy. Doften, L’interdit, släpptes på marknaden först tre år senare. Hepburn får dock se sig slagen av Josephine Baker, som genom åren fått åtminstone fyra parfymer tillägnade sig. Om det handlar om krass kommersialism eller om en hyllning till Bakers konstnärskap kan diskuteras.